Pekka Ervast's modersmål var svenska. Ändå han lärde först läsa och skriva franska vid 5-6 års åldern. Hans far asessor Peder Edvard Ervast (1841-1899) var fennoman och familjens tre barn gick finska skolan. Pekka var mycket begåvadt filolog och skrev vid 12-års ålder ett jämförande grammatik för nio språk på nio språk. Som barn han drömde en författarskallelse och skrev sina första skönlitterara studier på svenska. Oberoende av finska skolan Pekka blev invigd i finska språkets skönhet endast då han år 1902 skrev sin förstlingsroman Haaveilija (Utopist - Drömmare). För detta han tackade Aleksis Kivi's mästarverk Seitsemän veljestä, vars invärkan syns på Haaveilija's stil.
Pekka skrev sina första teosofiska texter både på svenska och finska. Han bekantade sig med moderna teosofin i början av 1894 och beslöt direkt att skriva ett värk om teosofin på finska, men det tog tills 1899 han fick Valoa kohti (Mot ljuset) färdigt och ännu nästan två år innan den utkom som enstaka boken.
Man kan tänka, att Ervast i sina senare böckerna har uttalat sin teosofi, men också hans ungdomsverk är genomstrålade av den insikt som han blev invigdt vid sin pånyttfödelse som skedde den 13.10. 1896 och som Ervast kallade Jordanin kaste (Jordan-döpet). Vid det han blev medveten om "vår himliga Fadern" och kunde sedamera alltid tillbringa sig i den samma själstillstånd där alla och allt är ett. Denna upplevelse visade honom Jesu´ bjuds avgörande betydelse. Förehållandena mellan Jesus, som enskilda person och Kristus som världsand och Bergpredikan som ett kosmisk grundlag och människans högre jag som fallfärdare mot gudomliga fullkomlighet äro den unge Ervast´s viktiga motiv.
1. Ervast i THEOSOPHIA
Ervast slöt sig till Teosofiska Samfundets Skandinaviska Sektionen på hösten 1895, då samfundet skakades av depatten mellan Mrs. Besant och Mr. W. Q. Judge. Striden delade Samfundet överall i världen, och också för Skandinavien grundades den 24.8. 1896 (i Berlin) TS Europa (Sverige), vars medlemmar blev nästan alla de gamla teosoferna som 10.2. 1889 hade grundad Teosofiska Samfundets Svenska Afdelningen. Också Pekka gillade Amerikas Teosofiska Samfundets generalsekreterare Mr. Judge, som dog mellan depaten i mars 1896 och vars efterträdare Mrs. Kathrin Tingley arbetate effektivt för teosofiens förverkligande.
Mesta finska teosoferna anslöt sig till Mrs. Besant och det gamla samfundet, men Pekka var medlem i Esoteriska Sektionen och följde med till nya Samfundet. Då på sommaren 1897 i Stockholm ordnades (8.-9.8.) Teosofiska Samfundets tredje årsmöte var Ervast där som finska representant och nämdes som internationella representant av det Teosofiska Samfundet för Finland. (Theosophia. Augusti 1897,132).
Ervast's karriär i Teosofiska Samfundet (Europa) blev ändå kort, då när Mrs. Tingley i följande vår omordnade Teosofiska Samfundets och Universal Brotherhoods förehållandena, lämnade Ervast det nya samfundet och inträdde till av Mrs. Besant ledda Teosofiska Samfundet.
Också av Ervast's förra skrifter finns några anförandena i Theosophia, men härvid en skrift, som Ervast skref under pseudonym Elia och som kanske är inte så kännt i allmänheten. Så, var så god!
Hvarför jag tror på reinkarnationen. |
||
| Människan är ett
ljus, inneslutet i ett mörkt tempel, hon är en stråle
af det oändliga förnuftet, hon är ett utlopp för det
gudomliga medlidandet, hon är ett sändebud från de
eviga djupen. Hennes bestämmelse är att lysa i templet,
att uppenbära förnuftet, att stråla af kärlek - att
tjäna den sanning som sändt henne. Hennes första uppgift är att söka sanningen, att utforska dess vilja i afseednde å hennes lif, att spörja: Hvad önskar Du, att jag skall göra? Och här är hon ej som på ett villande haf. Hon har hjälpts och hjälpes städse af de store, som fullgöra sanningens bud och som uppenbarat dem för henne. Hennes andra uppgift är att verkställa denna vilja, att tjäna dess syften och att städse fullkomnas i detta tjänande. Alla olyckor och allt ondt härleder sig däraf, att människan icke fullgör Dens vilja, som sändt henne. Hon utväljer sig alla möjliga ting att tjäna - - allt utom det enda, som är verkligt; och hon bryter mot den harmoniens lag, som dallrar genom världsrymden. Allt godt, all frid, all sällhet följer med fullgörandet af Guds vilja. Hela det eviga lifvets hemlighet ligger att göra det goda, det sanna, det rätta för deras egen skull, att älska för kärlekens skull, att lefva för lifvets egen skönhetens skull. Saliga äro de, som från vaggan till grafven, från morgon till afton och från afton till morgon tjäna detta enda: sanningen. Saliga äro de, som älska Ljuset öfver allt, ty si, ljuset i dem strålar klarare och varmare än ord kunna utsäga, och den frid, som de spirida, öfvergår all beskrifning. * * * Sedan jag fann ljuset, tror jag icke mera på reinkarnationen såsom på en hugsvalande lära om den omutliga rättvisan, om den gudomliga rättfärdigheten, utan jag tror på den såsom en lära om den eviga kärleken, om den oändliga barmhärtligheten. Den löser icke mer för mig några dunkla lifvets gåtor, men den hviskar till mig om förlåtelse för alla dem, som icke sökt ljuset; den låter mig hoppas, att de än en gång blifva satta i tillfälle att söka, att bedja, att klappa på . . . och att finna.
|